Stor åldersskillnad i ett förhållande?
Det har blivit större och större ålderskillnader i förhållanden nu. Ett bra exempel är väl att titta på många kändispar. För det mesta är mannen mer än 10 år äldre än kvinnan, men finns även där kvinnan är äldre. Jag tycker inte det är något konstigt med det, tycker det är helt normalt. Eller okej, det beror också på lite..
Om en 14 åring har ett förhållande med en 24 åring, då tycker jag inte det är okej. Men när man blir äldre och har ungefär samma levnadssätt, då ser jag inga problem med ett förhållande som har stor åldersskillnad.
Jag kommer ihåg en mening ifrån Tsatziki filmen och det är:
"När hjärtat säger till, då får huvudet säga vad det vill"
Det där tycker jag verkligen stämmer, man kan inte rå för om man nu skulle bli intresserad av en mycket äldre/yngre människa.
Så nu vill jag veta, vad tycker ni om stor ålderskillnad i förhållanden? :)
Jag tycker inte åldern spelar så stor roll. Det viktiga är ju att personkemin stämmer och att känslorna finns. I mitt senaste förhållande var åldersskillnaden tio år och det såg ingen av oss som ett problem. Man kan inte heller lyssna på vad andra "tycker" för de lever inte ens liv så man ska leva och älska som man själv vill annars kommer man att ångra sig senare i livet.
Kom att tänka på en sak. Det är kanske skillnad vad man tycker är ok för andra och vad man tycker är ok om man ser till sig själv. Det skiljer ju tex 30 år mellan Anna och Paul Anka och jag ser inget fel i det om båda är nöjda med det.
Om jag då skulle se till mig själv så skulle jag inte reflektera över en åldersskillnad på kanske 15 år neråt. Skulle det skilja mer så antar jag att jag i dagsläget skulle reflektera över det. I åldersskillnad uppåt skulle kanske 10 år kännas ok utan reflektion.
Var skulle du sätta dina egna gränser?
Håller helt med dig.
SV: Tack detsamma!
Tänkte slänga in en kommentar på inlägget med :)
Jag är 20 och min pojkvän är 34 alltså 14 år i åldersskillnad. Det funkar hur bra som helst för oss, men hade kanske inte funkat lika bra för andra. Jag är fortfarande "ung" och han ska ju liksom ha blivit vuxen och allt det där - rent teoretiskt, men i praktiken ligger vi väldigt nära varandra. Jag är hyfsat mogen för min ålder och han är barnslig :)
Har fått höra mycket från andra, vad dom tycker och tänker om oss just pga åldersskillnaden. Va jättejobbigt i början, just när det kom från vänner och familj. Men jag lärde mig att slå ifrån mig sånt, det är ju JAG som ska leva MITT liv. Inte dom. Och man kan faktiskt inte styra sina känslor - inte helt och hållet iaf. Nu blev det ju så att mitt hjärta klappade lite extra hårt just för honom och sak samma om han är äldre. Huvudsaken är ju ändå att man trivs ihop och har det bra tillsammans :)
