Igår 7/9 var det dags för operation för att få bort halsmandlarna. Skulle vara på Öron, Näsa, Hals i Falun 10. Mamma och jag åkte ungefär 8 hemifrån för att vara ute i god tid. Vi hann bli stoppade av polisen på vägen vilket gjorde mig ännu mer nervös, som att inte operationen skulle vara nog liksom. 

 

Anmälde mig i receptionen och fick gå in och sätta mig i väntrummet, satt nog där bara fem minuter och sedan kom en sköterska och hämtade mig och tog mig till mitt rum. Fick platsen längst in vilket var skönt då jag fick dela rum med en annan som hade halva släkten med sig. Jag fick byta om till en fin sjukhusskjorta och fick även ett par stora strumpor. Jag hade så länge som möjligt mina tights och egna strumpor på mig. En sköterska kom in och satt i droppet och sedan någon gång vid elva, (har inte så jättebra koll på tiden) kom en sköterska in med tre stora alvedon som jag fick svälja med minimalt lite vatten, kortison och även lugnande då jag hade bett om det när jag först pratade med sköterskan. 

 

När jag pratade med doktorn innan operation fråga jag om han kunde titta i min näsa när jag ändå var sövd. Varje dag känns det som att det kryper en larv därinne så tänkte det va lika bra. En sköterska kom in med bedövningsnässpray, som självklart rann ned i halsen och kom en liten droppe på min läpp och känseln försvann direkt. Effektivt iaf!

 

Efter det gick det ganska snabbt, en sköterska kom in och berättade att det var dags att åka till operationen, en våning upp eller ned.. Var inte riktigt mig själv, det lugnande hade börjat verka så jag vet faktiskt inte om vi åkte uppåt eller nedåt. Eftersom jag va så pass rädd fick mamma åka med mig ned till operationen. Sedan skulle jag gå in till operationen och lämna min säng, sköterskan höll i mig i ena armen och mamma den andra. Hon frågade hur jag kände mig och mitt svar blev direkt "som en kväll på krogen". Sedan var jag inne i operationssalen, där var det många sköterskor och doktorn hade inte kommit då. Fick på mig ekg grejs och sedan en nypa på fingret för att mäta någonting. haha och ävem blodtrycket mättes under hela tiden. Droppet byttes ut mot sömngrejset och sedan gick det väldigt snabbt. Hörde mammas röst "Nu somnar du" och ja sedan vaknade jag upp på uppvakningen av mammas röst. Fast jag inte såg henne kände jag mig lugnare bara genom att höra hennes röst. Jag tror inte ens att jag sov en timme, vilket tydligen är väldigt ovanligt. 

 

Jag blev pigg snabbt, eller ja så pigg man kan bli efter en operation och sköterskan kom och tog av mig syrgasen. Kände absolut ingenting i halsen, men jag hade gått med på att få stolpiller av sköterskan. Det kändes lite stramt men annars var jag helt bedövad. Blev uppskjutsad till mitt rum och där fick jag nästan direkt en piggelin, den godaste jag någonsin ätit trots att jag inte hade någon smak. Fick även ett glas med vatten och ett med körsbärssaft. Doktorn kom in för att träffa mig och han tyckte jag såg väldigt pigg ut. Mamma frågade honom om halsmandlarna var stora. "Nej det var dom inte, men väldigt äckliga". Jag chansar på att dem måste varit riktigt äckliga om en doktor säger så.. Han gav mig tillåtelse att åka hem, men först var jag tvungen att gå på toa så att allt funkadee som det skulle. Sköterskorna var förvånade att jag åkte hem så pass tidigt. 

 

Gick till apoteket för att hämta ut mina tabletter jag fått utskrivna, voltaren och citodon. Hade blivit något fel så det fanns inget recept, fick därför åka tillbaka till avdelningen jag varit på och fick fixa nytt. Tack och lov kom recepten då! 

 

Tror aldrig jag varit så trött som i bilen och bedövningen började även släppa. Tryckte i mig båda tabletterna när jag kom hem, slängde mig på soffan, blev groggy och somnade. Sedan sov jag hela kvällen fram till nio då det gjorde riktigt ont, alltså dags för nya tabletter. Bröt ihop lite för jag hade svårt att svälja den minsta, så den största krossade mamma åt mig och blandade med fil. Tog stolpiller innan jag somnade ungefär vid 24 då jag hade ont igen.