Jag vet inte vad jag ska skriva, det känns som allt har gått tillbaka på ruta ett. Mitt självförtroende är inte det bästa just nu och det får folk helt enkelt leva med. Det är jobbsökandet som framför allt har förstört det. Jag vet att det är jättesvårt att få jobb och jag har även fått lära mig att något av det svåraste är nästan att få jobb i en butik. Det är ju min högsta önskan men jag har insett att jag inte kan stå kvar på samma ruta. Jag måste gå utanför linjen, för jag vill verkligen ha ett jobb. Jag skulle kunna sälja 90 % av mina kläder bara för att få något. Och då förstår ni verkligen hur mycket jag vill, mina kläder är mitt allt..

 

Jag är så himla lycklig över att jag fick chansen på H&M, underbart jobb med en underbara kollegor. Nu var jag endast sommarvikarie och det är tungt, faktiskt.

 

Nätterna är jobbiga, i alla fall fram till att jag somnar.. Det är det enda som åker igenom min hjärna, vad blir det nu då Linnea? Sedan står det att Arbetsförmedlingen är så duktiga på att hjälpa med jobb. Jaha, sen när då? Jag har inte fått den minsta hjälp utan det känns mest som en belastning.

 

Jag vet att jag är stark, till slut kommer jag få ett jobb, till slut kan jag flytta till egen lägenhet.. Men såhär på kvällarna känns det tungt.