Ja, igår kväll sket jag en lök när jag trodde att det skulle vända. Sov för första gången sedan operationen nere i min egen säng. Vaknade till klockan sex och den smärtan kan jag inte beskriva med ord.. Det kändes som att någon satt och hällde citron i ett öppet sår i min hals, samtidigt som det kändes som tusen nålar. Kunde inte ens svälja mitt eget spott. Sprang upp på övervåningen, grinade och hade riktig panik! Mamma jobbade natt så ringde henne, skrek och grinade i telefonen. Alltså, jag har aldrig någonsin haft så ont och sådan panik.. Halsen kändes helt igensvälld. Mamma påminde mig om att David var hemma, så jag la på telefonen och sprang in till honom och bara skrek. Han flög upp ur sängen och sedan hjälpte han mig med allting, krossa tabletter, blanda saft och han sa även åt mig att andas. Jag stod och spottade slem för att jag skulle kunna andas och sen var det bara att trycka i sig tabletterna, försökte svälja, fick inte ned. Till slut gick det och det tackar jag gud för!

Jag la mig på soffan och försökte fokusera på andningen till tabletterna skulle börja verka. Till slut gjorde dem det och jag somnade. Sov i alla fall några timmar innan jag åter igen vaknade av halsont. Hela dagen var jobbig, hade mer ont än jag haft under någon annan dag. Lyckades i alla fall få i mig nudlar och lite glass och vi får inte glömma tabletterna.

Jag sov mest på dagen, och bestämde mig för en ny taktik, sätta klockan tidigt nu inatt och ta en tablett innan jag får så fruktansvärt ont..