Nu kommer ett inlägg som jag absolut inte hade tänkt ha med här på bloggen. Ett inlägg som handlar om hur jag mår och hur jag känner. Jag tycker inte om att klaga men det känns som att jag måste klara att spräcka den här fasaden.. Ni behöver inte läsa detta, det är mest patetiskt. Men det är min blogg, alltså får jag skriva precis vad jag vill!

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.. Vi börjar från när jag gick på mellanstadiet, jag var inte den perfekta tjejen som alla killar kollade på, jag var mer den där som många såg men ingen la märke till. Jag umgicks med, enligt mig klassens finaste tjejer som killarna ville ha. Den där perfekta kroppsformen hade jag inte heller, jag va lite rundare än några av tjejerna.

Åren gick och jag började trivas mer och mer med mig själv, men sedan hände det som har förstört mig väldigt mycket. Jag var VÄLDIGT blyg förut och jag hatade att stå framför publik. Varje gång jag gjorde det blev jag lite röd i ansiktet och sedan fick jag varje gång höra "tomaten".  Jag började må dåligt och jag grinade varje dag jag kom hem.. Att stå framför klassen var det absolut värsta jag visste, och jag grinade även varje dag innan jag gick till skolan. Det gick så långt att det enda alternativet för mig då var att byta skola. Men jag hann aldrig göra det, de som kallat mig tomat sa förlåt och då accepterade jag det.

Jag började sakta sakta trivas bättre i klassen men jag var fortfarande livrädd för att jag skulle bli retad igen.

Sedan började jag högstadiet, en stor oro hade jag då. Hur skulle jag klara av att prata med främlingar som kanske skulle reta mig? I början hade jag det svårt, men sakta insåg jag att det var verkligen den rätta klassen för mig. Det klickade direkt och jag stormtrivdes! Redovisningarna var inget problem längre, och jag kunde t.om göra bort mig och ta det med en klackspark. Jag fick tre år med den absolut bästa klassen, men sedan var det dags att splittras. Tanken på att få en ny klass igen, och att jag var tvungen att prata inför nya människor..

Jag mår inte alls lika bra nu när jag ska redovisa, jag känner mig sådär osäker igen. Eller det är mest den där rädslan som säger ifrån. Det konstiga är att jag kan prata med människor utan att må dåligt, men så fort jag måste stå framför alla sjunker jag.

Men nu är det även en till sak som gör att jag blir att må dåligt. Det har med utseende att göra. Jag kan inte titta på mig själv och vara nöjd, tack vare det som hände på mellanstadiet. Jag skäms över min kropp, eller rättare sagt hela mitt utseende. Varje gång jag ser en tjej med smala ben (som är varje dag) blir jag att kolla på mig själv på ett ännu sämre sätt.

Nu vet ni varför jag är så osäker och det här är absolut inget jag skämtar om. Det här är en sann berättelse som jag helst inte ville berätta, men det är jobbigt att hålla det inom mig. Det bara tynger ned mig mer och mer..

Kollar just nu på Unga mödrar utan ljud, haha. Istället lyssnar jag på lite musik på datorn. Även idag har jag kollat på massa film, först 27 dresses, sedan Vilddjuren och sist men inte minst Nanny Diaries. Bra filmer allihopa lär jag säga! Nu sitter jag och väntar på att Idol ska börja, och sedan vet jag inte vad som händer. Kanske blir att sova tidigt, men det nog är svårt.. Eftersom jag redan sovit ganska mycket idag.

Min dag har spenderats på soffan framför tvn. Först tittade jag på Sex and the city movie. Gud vad jag älskar den filmen! När jag hade sett den klart åt jag lite mat och sedan slog jag på Surf School. Det var en riktigt rolig film! Hur bra som helst faktiskt. Nu har jag precis tittat klart på Sky High. Den var helt okej, men jag hade sett den förut. Har i alla fall haft ett filmmaraton med mig själv, mysigt! haha

Ikväll blir det Idol! (Y) Sen ska jag försöka bli att må bättre, tror ni jag lyckas?

Okej, fick nyss ett inlägg som gjorde mig väldigt besviken. Hur kan en människa som jag inte känner säga att jag lider av anorexi? Nu måste jag bara ge svar på den kommentaren. NEJ, jag lider absolut inte av anorexi och nej jag är inte heller underviktig. Jag har ett bmi som är alldeles normalt och jag mår toppen. Varje dag äter jag mat och jag trycker ofta i mig onyttiga grejer. Så jag vill bara veta, hur kan du ens tro att jag har det? :)

Har precis kollat igenom massa gamla bilder! Gud vad jag saknar det.. Tänkte även lägga in "några" bilder här. Det kommer bli många, orkar ni inte kolla är det bara att scrolla förbi alla! :)


Dennis, haha!


Anton

Anna & jag. hahaha. Va borta med gamla klassen några dagar i Gussjöstugan! Vi ville bjuda på oss själva helt enkelt!


Jag, haha!


Anton ;)

Bästa Lisa & jag


Jag gick mannekäng och visade upp bal- och bröllopsklänningar.

Jag


Pappa & jag vinkar på Arlanda


Teres, jag, Anton & Linda


9A <3


Jag dansade för Becca, hahaha!


SAKNAR FOTBOLLEN <3


Teneriffa 07, pappa, mamma & jag


Jag

Nu har jag ätit och jag är verkligen proppmätt, för jag kunde inte sluta äta. Det blev så himla gott! Jag tänkte att jag ska försöka förklara hur man gör, för det är inte alls svårt. Vi får se om ni förstår, annars får ni säga till.

Potatisgratäng m. köttfärs

Man börjar med att göra iordning en köttfärssås, den ska inte vara allt för blöt för då kommer även gratängen bli det. Så om ni vill veta ett recept på en köttfärssås är det bara att kolla i en kokbok. Men idag använde vi köttfärs och mjölk och även lite vitlökspulver.

När köttfärssåsen börjar bli klar tar man fram en form som man kan göra gratängen i. Man smörjer sedan in formen med smör så ingenting fastnar. När det är gjort skär man potatis i små tunna skivor och täcker bottnen med dem.

Sedan är det dags att lägga på köttfärsen uppe på potatisskivorna. Lägg då så det täcker all potatis. Försök att få med så lite som möjligt av "såsen" som oftast blir när man gör köttfärssås.

Nu skär man upp fler potatisskivor och täcker köttfärsen. När man täckt allt häller man på vanlig grädde uppe på så den får rinna ned. Sist men inte minst kan man krydda gratängen, idag valde vi att använda vitlökspulver.

När detta är klart ställer man in gratängen i ugnen. För att veta hur länge och vart i ugnen formen ska stå så kollar man på ett vanligt potatisgratäng recept.

När gratängen har fått önskad färg så häller man på lite till grädde uppe på och sedan lägger man över folie. Sedan får man känna med en potatissticka om det är klart.


Nu har jag i alla fall gjort ett försök med att förklara :) !